Get him to the Greek
Nu när hösten och mörkret börjar komma kan det vara skönt att se nått som piggar upp vardagen. Därför har vi sett ”Get him to the Greek”. Manus är skrivet av Nicholas Stoller och Jason Segel, en stjärnduo i dagens filmindustri när det gäller komedi. Inget kan gå fel, eller? Nej, det kan det inte och de lyckas totalt i denna fristående efterföljare till ”Forgetting Sarah Marshall”.
Filmen handlar om att ett skrivbolag ska få den brittiske rockstjärnan Aldous Snow att uppträda på en konsert på Los Angeles's Greek Theater. Aldous Snow spelas av den frispråkige Russel Brand och med sin sköna dialekt och klockrena kommentarer förgyller denna film. Den andra huvudkaraktären spelas av Jonah Hill. Hans karaktär heter Aaron Green och har till uppgift att få Aldous Snow över Atlanten för att fullföra sin spelning efter ett par års uppehåll.
Vill du se en film med sköna låttexter, roliga kommentarer, en del spyor och fest så är det bara köra på. Den stora frågan är om Aaron Green kommer att lyckas.
(4/5)
Apan
Regniga sommardagar som denna kan det vara gött att strunta i att gå ut och istället hyra en film. När man går där bland hyllorna kan man då få syn på "Apan" med Olle Sari i huvudrollen. Man kanske till och med läser att det ska vara någon sorts drama/thriller och tycker det låter fräscht och hyr den. Därmed är också första förlusten tagen - du har betalt för skiten.
Går man sedan all in och ser skiten är förlusten total. Olle Sari har inte bara huvudrollen, han har dessutom enda rollen bortsett från andra biroller som är så små att de mer bör klassas som statister.
Olle (brist på dialog gör att karaktärens namn inte framgår) vaknar upp med ett lik i vardagsrummet, får psykbryt och beter sig ungeffär lika udda som i "Heja Björn" fast utan att det på något vis blir roligt. I bakgrunden spelas konstant konstig musik och man följer Olles försök att tackla situationen.
Den här recensionen är helt enkelt en varning - Detta är piss i dess renaste form.
Betyg: (0/5)
Böl
Har precis i skrivande stund fått tillträde till Böl-fabriken i Kalma där Böls skapare björta är i full färd med att mäta densiteten på andra generationens Böl. Han häller upp ett glas av första utgåvan och låter mig ta det i munnen. Shockerande nog smakar det inte alls konstigt och det är klart och fint som vilken öl som helst.
Det är väldigt lättdrucket trots att alkoholhalten sägs ligga runt 5%. Dock kommer varje flaska med en något grumligare bottensats som drar ner betyget något.
(3.5/5).